Jag glömde den här frågan i förra inlägget vilket Firesteehl vänligt påpekade. Jag hade tänkt ta bort den för jag kom inte på någonting, men äsch, det får bli dagens inlägg istället.
Det här med att fylla i så kallade listor är ganska roligt, det tycker nog många som håller liv i en blogg. Det är även roligt att läsa andras listor. Men varför det? Ja, en anledning är nog att vi får skäl att skriva och läsa om saker som annars inte hade kommit upp. Jag skulle nog inte ha ett blogginlägg där jag pratar om att jag inte vill ha barn eller ett där jag skryter (nåja) om mina utbildningar, men när det dyker upp som fråga i en lista, då minsann kan jag komma ut med detta på ett annat vis. Kan det vara så?
Så tre saker som mina läsare inte vet då. Ja, för det första så har inte den här bloggen funnits särskilt länge och jag har inte någon överdrivet personlig stil på den heller så jag kan väl plocka lite vad som helst egentligen: att jag har arbetat som säljare i en djuraffär, att jag har tränat karate (åh, det saknar jag!) eller att jag är pollenallergisker och allergisk mot katter (fan!). Men för det andra så har jag en känsla av att många av er som läser här är människor som känt eller känt till mig ett tag, så då var väl inte det några godbitar direkt?
Och sådär är jag ofta, göra saker snabbt, spontant och enkelt? Mja, svårt. Och kanske gillar jag att krångla till det också!
Okej. Tre saker!
1) Jag gick på teater när jag var yngre. Alltså jag spelade teater och skrev pjäser. Det känns nästan overkligt faktiskt förvi hade sån tro på oss själva och våra projekt. En pläs var till exempel emot mobbing, en annan mot djurförsök, och då samlade vi även in pengar till det som numera heter Djurens Rätt.
Det overkliga med det hela är att det här var i början av högstadiet och då var ju ingenting roligt och jag tappade all min tidigare entusiasm och tro på mig själv. Det är inte SÅ dramatiskt som det låter, men när jag ser tillbaka på den tiden undrar jag verkligen vad fan jag höll på med. Jag antar att många har någon liknande erfarenhet av den där jävla puberteten och allt sånt.
2) Jag började träna 2006. Innan det hade jag aldrig någonsin tänkt mig att jag skulle bli en tränande människa. Och det här med att jag TYCKER OM att springa - jag trodde inte ens att det var fysiskt möjligt för mig ATT springa tidigare.
Jag har förvisso alltid mått bra när jag har jobbat med kroppen, typ cyklat ut till Hedkärra, mockat åt 30 hästar, burit hö i fem timmar och så vidare. Aldrig har jag väl sån frid i sinnet som då och aldrig smakar väl mat så närande och gott. Men att översätta det till att jag mår bättre av fysisk träning, det satt långt inne.
3) Första gången jag ville bli vegetarian var i sjätte klass. Mina föräldrar sa inte så mycket om den saken; jag tror att jag alltid kommit dragande med en massa idéer om saker och enklast är nog att låta mig hållas, men i skolan blev det bannor över dessa "tramsfasoner". Ganska respektlöst och trist ändå, att mina tankar som 12-åring bara totaldissades utan diskussion.
Jag minns inte exakt turerna efter det, men efter att jag flyttat hemifrån har det inte kommit in mycket döda djur i mitt hem. Hur jag än vänder och vrider på det får jag inte ihop att det är fel att sparka ihjäl en katt men helt okej att föda upp hundra grisar i en betongbyggad utan dagsljus för att sedan döda dem och äta upp dem. Fullkomligt vidrigt, jättekonstigt och sjukt onödigt.
Ingen kan väl dessutom år 2015 ha missat att kött INTE är en viktig del av vår kost utan snarare allmänt hälsovådligt och en miljöbov av rang.
Kommentera