Jag omformulerar härmed rubriken till "En introduktion till mitt träningsjag".
 
Är jag ens en tränande människa? Hm. Nja. Jag tänker att "träna" egentligen betyder göra något med avsikt att bli bättre och nej, det gör jag inte längre. Inte direkt. Här finns inte längre något mätande alls nästan. Jag tar en löptur när jag känner för det utan några mål om sträcka och fart, jag utövar yoga så mycket jag bara kan och den träningseffekt som eventuellt uppstår är liksom bara en bieffekt. Yoga är något annat, så mycket annat! Och så kör jag lite styrketräning på gym ibland. Ryggövningar, rejält tunga basövningar för hela kroppen och lite pre/rehabfjuttande med vissa småmuskler. Och så älskar jag dans, men det finns inte så mycket sådan här i Fagersta. Det som finns krockar alltid med annat.
 
Jag har gjort mig en jävla resa faktiskt. Jag gick från träningshatande idiot (nåja) med diverse kroppsliga och mentala defekter till en glad och harmoninsk filur och det var mycket tack vare träning. År 2006 klev jag in på ett gym för första gången någonsin och visste ingenting om reps, dips, kardio, proteinpulver och sånt där vettigt och ovettigt som den träningsvärlden handlar om. Jag minns att jag och Finnen var på Servus och skulle handla något och jag såg ett nummer av tidningen (finns den inte längre) Fitness Magazine, och jag bara skrattade åt den.
 
- Den kanske vi borde köpa!, sa jag ironiskt.
 
Några månader senare läste jag varje nummer, förmodligen till och med lite väl okritiskt. *
 
Sedan rullade det på i små, små steg. Från osäkra gympass i ensamhet till mitt första spinningpass och snart hade jag provat det mesta i gruppträningsväg. Jag ville skaffa kondition och cyklade Vättern, ansåg att cykling är en materialsport och började jogga istället i samband med att min hund fick artros och inte längre kunde gå långa skogspromenader. Och sedan körde jag karate (kuniba kai) i ett par år, och jäklar var roligt det var då. Och mitt i alltihopa fanns det plötsligt yoga, alldeles underbart bra vinyasayoga, i Fagersta.
 
Sedan kom jag på att jag ville bli lokförare och därefter har mina tider varit av det slag att regelbundna aktiviteter är omöjliga, vilket jag älskar till 99 procent, men karaten fick stryka på foten. Yoga och jogging är grejen, och så lite styrke och gruppträning när andan faller på. Så ser min träning ut idag. Målet är alltid glädje och en bra känsla i kroppen, Smärta och press göre sig icke besvär!
 
* Och numera läser jag inga träningstidningar. De handlar bara som att en ska bli bättre på saker (jag är redan bra nog!), äta på tillkrånglade vis eller köpa en massa onödiga träningskläder och prylar. Läs inte skiten!

Kommentera

Publiceras ej