Den här våren har inte varit optimal för odling. Dels har jag lagt mycket tid på min Global Yoga-utbildning (medveten prioritering), dels har jag jobbat för mycket (omedveten felprioritering). Det blev en fet majlön men det var dumt för jag vill alltid hellre ha fritid framför pengar. Nåja.

Först har vi katter som sprätter runt de sådda fröerna när de använder landet som toalett. Vad gör en åt det? Sedan kommer tvestjärtar och äter de späda plantorna. Alltså totaltrensar det som kommit upp. Japp, och vidare så glider det runt mördarsniglar som jag avlivar på löpande band. Men, det sol inträffat sist tar nog priset: ett gäng rådjur som gått bärsärk. De har inte ens ätit plantorna utan bara sprätt omkring dem. Jävla rådjur. Jag vet vilka det är och tänker inte tuta med tåget nästa gång de står och dumglor på spåret mellan Centralen och Norra...

Hjälp, så här mycket har jag aldrig lyckats driva upp och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag befarar att minsta felsteg innebär ond bråd död. Borde jag gallra? Ah, jag får googla.

 
Liksom många av mina klorofyllvänner är novemberkaktusen återvunnen från en julgrupp. Jag älskar julgrupper. Och påskgrupper, midsommargrupper, höstgrupper, vårgrupper och nyårsgrupper! Blomstergrupper är världens bästa pynt. Från Lövparkens Trädgård ska det vara.
 
Novemberkaktusen har jag haft i minst tio år, och som den har fått kämpa emot konstiga saker, till exempel upprepade attacker av små kryp som jag tror är ullöss. Men ändå hittar den kraft att blomMa varje år i mörkaste november. En förebild! :D