Ojoj, jag är så otroligt inspirerad, motiverad, engagerad, entusiastisk och så vidare kring mitt yinyogande. I söndags höll jag mitt första egna yinyogapass. Det gick bra, bättre än jag vågat hoppas på.
Framförallt känner jag stora krav från mig själv att leverera eftersom jag så gärna vill att andra ska uppleva samma bra grejer som jag har fått genom yoga, och i det här fallet yinyoga. Inte samma, förstås, upplevelsen blir ju ytterst individuell, men en sjujäkla underbart bra upplevelse, det är ju DET jag vill ge. Puh, ingen press där heller.
Men, så gott jag kan, det är ett bra motto.
Vidare var jag mest orolig för två saker: 1) att inte kunna hjälpa eleverna att hitta positionen eller att de skulle uppleva dålig smärta/skada sig, 2) att jag ska bli för ivirig och forcerad i min önskan att förmedla allt bra med yoga på en gång.
Det känns som att yogan i mitt huvud är som Dalälven och så har jag en liten sidofåra, en liten bäck där en trilliondel av hela älven ska få rinna igenom under 90 minuter. HUR väljer jag vad som får passera?
Jag tänkte mjukhet, närvaro, andetaget, avslappning, vila, allt är okej precis som det är. Typ.
Ja, men mest så öppnade jag bloggrutan nu för att jag tänkte provdela min spottyspellista.
Här är musiken från min första yinyogaklass. På nästsista låten bytte jag efter ca 6 minuter då det blir ett irriterande (ur avslappningsperspektiv) solo.
