Plättlätt! För det första: hoppas att jag får bli sextiofem! Jag tycker att samtliga borde ta sig en funderare och inte skjuta upp viktiga saker som att vila, njuta och må bra till pensionen eller så. Det är långt ifrån alla förunnat att få uppleva en massa friska, härliga år som pensionär. Tänk på det, lev nu!
 
Jo, men om jag blir sextiofem och pensionär (min förhoppning är för övrigt att förvärvsarbetsbefria mig långt tidigare än så!): yoga, jogging och dans. Samma som nu, fast plus mycket, mycket mer dans. Kanske ännu mer promenader också, fast jag ser inte promenader som träning/motion utan som något jag älskar att göra för att fylla på lungorna med frisk luft och själen med ro. Typ.
 
Jag ser inte i dagsläget att jag någonsin kommer att sluta yoga, förmodligen tvärs om, och då kommer jag inte att bli sådär begränsad i min rörlighet (om jag får vara frisk) utan kanske till och med bara mjukare och smidigare för varje år. Tänk vad coolt. När jag är sjuttio kanske jag kan stå på händet?
 
Från att jag började med yoga 2011 (var det väl?) har jag upplevt en enorm skillnad i kropp och själ. En massa gammal smärta och stelhet är totalt borta och kroppen känns oftast alldeles mjuk och smidig faktiskt. Och mer som en helhet som jag dessutom älskar. Det är underbart och något jag önskar alla. Nä, men nästan alla.
 
Så sammanfattningsvis, träning för mig sker i första hand för att upprätthålla god hälsa vilket för mig betyder att saker ska vara roliga och kravfria. Nej tack till press och stress. Det kan hända att jag har ändrat mig helt om trettio och år och tävlar och står i för glatta livet, vem vet? Jag hoppas att jag alltid kommer att behålla förmågan att ändra mig och göra på nya sätt.
 
Länk till bloggutmaningen ---> Här!

Kommentera

Publiceras ej