Mitt jobbschema för den här tidtabellen har lite karaktären av berg- och dalbana. Det är inte riktigt min stil, men det är okej. Till slut kommer det en ledig dag eller en sovmorgon och min själ får en chans att hinna ikapp kroppen igen.
Men sovmorgon menar jag egentligen inte att jag ska ligga och sova särskilt länge vilket många "föräldrar" gärna vill få det till:
"Ja, du som inte har några barn kan ju sova du!".
Jajamen, det kan jag, men jag njutar istället till fullo av att gå upp relativt tidigt och bara ta det alldeles lugnt. Eller så blir det kanske en springtur och jäklar vad resten av dagen blir bra sedan. För det är ju helt ljuvligt att kunna bege sig ut i skogen en vardagsmorgon, verkligen livsglädje för mig!
Ja, nu har jag hur som helst hamnat i ett skov med massor av tuffa turer på raken och ingen vila. I morgon är jag i och för sig ledig men det blir ingen återhämning av skäl jag inte kan berätta just idag. Men efter i morgon.
Och lika punktligt som ett tåg framfört av mig bestämmer sig min kropp för att succesivt bygga upp spänningshuvudvärkt från helvetet. Det blir så med för kort vila, jag sover så hårt på något vis, blir så trött och sedan spänd. Men nu har jag i alla fall kännedom om problemet och kan hejda i tid. Som idag när min hjärna var helt surrig efter arbetsdagens slut, då tog jag mitt förnuft till fånga och hängde ändå med på dagens löpteknikpass. Det gick tungt så in i helvete den första kvarten, som vanligt, men sedan kändes hjärnan pigg igen. Kroppen funkade väl sisådär, men jag är ändå glad att jag tog mig dit. Jag behöver en lagom skön liten piska ibland för att utmana mig själv lite.
Kommentera