En fin sak som en person sa till mig en gång, eller hen skrev förresten, är: "Karin är mycket ödmjuk och lyhörd." Det var en instruktör jag hade under lokförarutbildningen som skulle sätta betyg på mig och skriva ett omdöme. Shit, vilka fina egenskaper, tänkte jag. Dessa måste jag verkligen kultivera!
Jag försöker ständig bli en bättre Karin, men ibland är jag förstås självgod, ignorant, egoistiskt och totalt dum i huvudet också.
Ja, och nu har jag varit högmodig minsann,
En favoritsysselsättning jag har är att laga mat. Jag har en supervass kniv som jag vårdat med största respekt i över femton år. Ingen har fått röra den här kniven utom jag och proffssliperiet. Jag älskar att laga rätter med massor av saker som ska skäras och hackas, då står jag där med min vassa kniv och bara njuter, nästan meditativt.
Idag skulle jag laga en pastasås på trattkantareller och tog fram kniven ur knivstället, tänkte "Åhå, min fina, vassa kniv" och började finhacka scharlottenlök. "Åh, vad jag är bra på att skära saker, jag har precis rätt teknik!", tänkte jag också, och körde på, och sekunden efter det hade jag kapat halva min fingertopp och en stor del av nageln. Det var ta mig tusan skrattretande! Inte gjorde det ont heller den första minuten innan blodet började pulsera.
Så, var inte så jävla självgod är läxan.
Jag gjorde en liknande sak för ett par år sedan när jag och Folke (min hund, vila i frid!) var ute i skogen. "Höhö, att gå på stigen är till för amatörer och klåpare, jag hittar minsann fastän jag går rätt in i skogen!", tänkte jag. En kvart senare var vi vilse.
Så, bättre att ta tillvara på min enligt uppgift ödmjuka sida och inse att min kniv är vass, att jag kan skära bra, men att olyckor kan hända ändå, eller något. Och alla kan gå vilse. Huvudsaken är ju att inte lägga sig ner och ge upp då, utan att försöka komma tillrätta igen, och det gjorde jag ju!
Jag tror att jag besparar er fotot på fingret. Jag hittade aldrig den avskurna delen så jag slängde faktiskt en hel del scharlottenlök. Det var inte bara jag som skulle äta av maten så det kändes lite magstarkt att servera en rätt innehållandes mitt kött och min nagel.
