Åh, vad jag älskar årstiderna. Åh, vad jag älskar att dela in åren i terminer. Nu är det mysig, mysig hösttermin. Yogan har dragit igång och när jag går hem därifrån är det mörkt ute. På med gosiga sjalen och fluffiga mössan. Hem till soffan, de tända ljusen och tekoppen.
Igår var det start för nybörjar/lugn tempo-gruppen som jag är med och assisterar på. Kära nån, vad jag blev uppfylld av energi av det på något vis. Jag kände på kvällen att jag inte var färdig med dagen på något vis. Jag hade massor av ofördigtänkta tankar och energi kvar.
Det är annars ett signum jag har (om jag jobbar så att jag är hemma på kvällen vill säga), jag varvar ner i soffan och känner plötsligt bara att "Näe, nu räcker det för idag med allt, nu vill jag sova!". Och så somnar jag. Jag är innerligt tacksam för den förmågan, innerligt!
Men igår, som sagt, då kände jag: "Fan, jag har för mycket energi kvar. Jag borde ta en promenad så att jag blir lite uttråkad och lugn."
Men det gjorde jag inte, utan jag la mig, somnade och vaknade vid två på natten, klarvaken. Jag kände på en gång att det var ett tillstånd av vakenhet som inte skulle gå att besegra i första taget, så jag gick upp och tog en macka, tittade på fina bilder på instagram och la mig och funderade. Lyckligtvis hade jag fridag idag så jag kunde på sätt och vis njuta lite av det där speciella tillstånd som råder i huvudet i vaken vargtimma. Jag brukar komma på vädligt bra saker som liksom bara dyker upp på ett nästan magiskt vis. I natt var det mest en massa yogarelaterat. Och mitt ledord: mjukhet. Avslappning i ansträningen. Inte bara i yogan utan genom hela livet.
Idag var det premiär för min yoga, ja, alltså den som jag deltar i. Åh, det var underbart. Jag blev en blöt liten trasa och låg slickad mot mattan i barnet varenda gång det var vinyasa mellan det flöde vi jobbade med. Bra det, det ska inte vara för enkelt.
Det var så lustigt för jag brukar jobba lite löst med intentioner innan yogapass sådär lite för mig själv, och jag brukar alltid tänka MJUKHET. Det är min akilleshäl och mitt hinder, att ta i för mycket, bli spänd och begränsas. Både i yogan och i livet i övrigt. Ja, och sedan på slutet så kom just det temat upp. Kan du vara mjuk och finna avslappning mitt i ansträngningen?
Jag blev onormalt trött i låren också. Vad har jag använt dem till på sistone? Eller... jag kanske inte har använt dem
Vi jobbade mot en rolig peakposition som jag inte sett förut faktiskt, en variant av sidokråka som kommer gå att sätta med lite övning. Härligt!
Kommentera