Vi tog en kortis till Stockholm jag och Morgan. En massa godfika, veggieburgare och en bio (Lucy, den var rätt kul tycker jag) och så sov vi på The Red Boat. Det var mysigt och prisvärt.

Vi skippade hotellets frukost och moffade på Wayne's istället. Gott! Så lite shopping på Goodstore, lite tidningsaffärer och sånt. En riktigt bra dygnsresa!






Och en lunch på Hermitage blev det också. Smaskens!

PS. Träningsvärk från Box-passet, jajamen. Och en irriterande insikt om att jag blivit kass på att hoppa jämfota. DS 
En ledig septemberdag med strålande sol. Ha, det kan inte bli så mycket bättre va? Jag har kört lite hoj på den helt fantastiska sträckan Fagersta-Söderbärke-Smedjebacken, och då kör man förstås första etappen över Vad och andra över Korsheden. Underbar väg, underbara vyer. Ultimat.
 
Jag började med en ny vana idag, nämligen reflexväst på. Under de kanske 100 mil jag har kört i år har det inträffat säkert tvåsiffrigt att andra trafikanter varit nära att utsätta mig för en trafikolycka för att de inte har uppmärksammat min existens. Så, västen må vara ful som stryk men den är inte jobbig att ha på sig och den kanske har räddat livet på mig redan.
 
Om någon timme ska jag iväg på ett box-pass. Jag är nästan lite nervös. Det var väl nästan fem år sedan jag ens såg en mits sist, och senast jag körde ett riktigt hårt fyspass var... länge sedan. Men det blir nog skoj, hoppas jag. Jag borde kanske ha passat på att ta en löptur med sällskap istället, men jag kände mer för att träna, inte prata, idag. 
Åh, jag vill ju verkligen ha en blogg som lever. Tror jag. Ja. Jag ska göra ett försök till att fylla det här utrymmet med bra grejer för det var ju min intention. Korta små inlägg, bra tips, goda recept och sånt.
 
Problemet med mig är att det finns så mycket annat i min hjärna som vill ut, och när fingrarna får tangenter då bara forsar det. En dag som denna när ett bakåtsträvande idiotparti blivit tredje största i landet Sverige är jag inte precis stolt över att vara svensk till exempel. Jag är i och för sig inte stolt över att var svensk överhuvudtaget för det är ju inte som att jag har valt det själv. Jag föddes här, alldeles vit och med ett ganska förspänt läge både ekonomiskt, socialt och kulturellt, eller hur du nu vill dela in i klasser. Poäng: jag valde inte, det blev så. Så stolt, nähähä, men tacksam som fan.
 
Så okej, dagens tips: var lite mer tacksam. Eller väldigt mycket mer beroende på din nuvarande status. Jag har själv varit ganska så bitter och otacksam tidigare i mitt liv men med små, små steg står jag idag på en plats där jag nästan inte minns hur det är att känna skadeglädje, missunsamhet, avundsjuka, förakt och andra fula, onödiga känslor.
 
Så: sprid kärlek, var tacksam över allt fint du har i ditt liv och tänk en sekund extra på om det elaka du tänker säga kommer att leda till någonting bra.