En fin sak som en person sa till mig en gång, eller hen skrev förresten, är: "Karin är mycket ödmjuk och lyhörd." Det var en instruktör jag hade under lokförarutbildningen som skulle sätta betyg på mig och skriva ett omdöme. Shit, vilka fina egenskaper, tänkte jag. Dessa måste jag verkligen kultivera!
 
Jag försöker ständig bli en bättre Karin, men ibland är jag förstås självgod, ignorant, egoistiskt och totalt dum i huvudet också.
 
Ja, och nu har jag varit högmodig minsann,
 
En favoritsysselsättning jag har är att laga mat. Jag har en supervass kniv som jag vårdat med största respekt i över femton år. Ingen har fått röra den här kniven utom jag och proffssliperiet. Jag älskar att laga rätter med massor av saker som ska skäras och hackas, då står jag där med min vassa kniv och bara njuter, nästan meditativt.
 
Idag skulle jag laga en pastasås på trattkantareller och tog fram kniven ur knivstället, tänkte "Åhå, min fina, vassa kniv" och började finhacka scharlottenlök. "Åh, vad jag är bra på att skära saker, jag har precis rätt teknik!", tänkte jag också, och körde på, och sekunden efter det hade jag kapat halva min fingertopp och en stor del av nageln. Det var ta mig tusan skrattretande! Inte gjorde det ont heller den första minuten innan blodet började pulsera.
 
Så, var inte så jävla självgod är läxan.
 
Jag gjorde en liknande sak för ett par år sedan när jag och Folke (min hund, vila i frid!) var ute i skogen. "Höhö, att gå på stigen är till för amatörer och klåpare, jag hittar minsann fastän jag går rätt in i skogen!", tänkte jag. En kvart senare var vi vilse.
 
Så, bättre att ta tillvara på min enligt uppgift ödmjuka sida och inse att min kniv är vass, att jag kan skära bra, men att olyckor kan hända ändå, eller något. Och alla kan gå vilse. Huvudsaken är ju att inte lägga sig ner och ge upp då, utan att försöka komma tillrätta igen, och det gjorde jag ju!
 
Jag tror att jag besparar er fotot på fingret. Jag hittade aldrig den avskurna delen så jag slängde faktiskt en hel del scharlottenlök. Det var inte bara jag som skulle äta av maten så det kändes lite magstarkt att servera en rätt innehållandes mitt kött och min nagel.

Nu har jag äntligen fått igång min nya iphone. Fast den är ju inte ny utan begagnad. Den verkar fungera oklanderligt hittills.

Fotot illustrerar bra grejer. En stund i skogen resulterade i en hel hink trattisar och gulingar. Jimmy hittade cirka 80 procent av dem, men eftersom han inte gillar svamp fick jag med mig alltihopa. Jag förvällde det mesta men det på plåten ska jag prova att torka.
På bilden syns även två löpare i ekobomull som jag köpt på Hembygdsgården, årets tomatskörd från balkongen (6 st) och pågående enhörningstavla.

Så, slut på stolpigt mobilinlägg!
Det här med fasadtvätten och tömma balkongen. Det tog mig väl en sisådär fyra timmar att tömma balkongen. Då ingick sånt som att torka möbler, diska ur gamla krukor och liknande, inte bara flytta prylarna. SÅ mycket prylar hade vi inte där ut. Sedan, igår, mötte jag min garagegranne som glatt meddelande att vi inte alls behöver tömma balkongen. Eh, okej. Men som sagt, jag ser det som en nystart. Hm.
 
En anledning till att jag inte kan släppa bloggandet är att jag uppskattar att få babbla på om vad som helst och emellanåt (ofta) sånt som ingen jag känner vill lyssna på. Ja, till exempel yogasnack. Åh, jag önskar att folk ville hänga kvar efter yogapass, och för all del andra träningspass också, och efternacka lite! Hörrni, vi skulle lära oss massor av varandras tankar och erfarenheter ju! 
 
Ibland tenderar det at snurra lite för mycket i mitt huvud av icke färdigtänkta tankar, funderingar, idéer och saker som är på gång. Och, fastän det mest bara är positiva och härliga funderaringar så kan det blir till stress ändå. Då då hjälper det att skriva ner lite. Jaa, jag borde blogga mer faktiskt.
 
Just nu känns det ganska härligt och bra i mig faktiskt. Eller "faktiskt", vadå, oftast är jag glad och lugn, det ska jag lyckligt medge och ägna dagliga tankar av tacksamhet åt, men just nu är det höst - jag älskar hösten - jag har jättebra schema de närmsta veckorna och dessutom väntar en veckas semester och... yinyogalärarutbildning!
 
Jag är så otroligt motiverad och förväntansfull. Jag måste nog till och med försöka dämpa mina förväntningar så att jag inte blir besviken. Men i mitt huvud kommer jag att träffa fantastiska människor, jättebra lärare och lära mig massor. Dessutom lite höst i den vackra hufvudstaden, jo, det kommer att bli superbra! <3<3<3