Vi har en hund här. Inte bara en hund utan en staff. Men jävla skit vad jag tycker om staffar, det är ju så mycket mer än bara en tråkig halvslö icke kommunicerabar hund. Vi får se om vi öppnar dörren sedan när Majas ordinarie flock vill ha tillbaka henne, hehe.
Om jag är sugen på att ha hund igen? Jag vet inte. Både och. Väldigt mycket men ändå inte alls. Det här med att "ha" djur alltså, det vette fan. Som jag arbetar nu skulle det vara fullt möjligt med vovve, men vem vet vad som händer om ett år eller två. Avreglerad järnväg = nya upphandlingar hela tiden = rätt vad det är så är allting helt annorlunda (ofta (kanske inte alltid?) på bekostnad av säkerhet, arbetsvillkor och så vidare). Vi får väl se. Just nu känner jag mig i alla fall helt som en klassisk sydstatsnidbild och säger på bred dialekt:
"I ain¨t movin´!"
Men vem vet. Jag tycker till exempel om Dalarna. Jag tänker dock aldrig flytta för att någon regering har bestämt att någon myndighet ska kräva det av mig. Hoppas jag. Det är ju lätt att vara kaxig så länge jag har jobb och är berättigad till a-kassa.
Jaja.
Krossa nationalstaten, hejdå!
Kommentera